Benton Wolgers: “Man förstod att alla människor har samma grundläggande önskemål att leva ett bra liv”

Benton Wolgers Foto: Benton Wolgers.com

Benton Wolgers, en eldsjäl inom demokrati och mänskliga rättigheter på Birkagårdens folkhögskola i Stockholm. Han berättar hur han fann sitt kall och hur hans passion ledde honom dit han är idag.

Kl 14.40. I ett av lärarrummen på skolan slår vi oss ner, i ett par fåtöljer precis vid fönstret. Den obligatoriska kaffekoppen på bordet mellan oss. Fönsterrutan låter oss glo ut genom persienn-gallret, över gatan, mot Adolf Fredriks kyrka. November blottar sig i den skymning som redan sveper över gatorna. 

Vad betyder Birkagårdens folkhögskola för dig?

- Det är en väldigt trevlig arbetsplats, jag trivs väldigt bra här.

En kort tystnad följs upp med ett svar utan fråga.

- Det hade varit roligt att jobba mer med seniorerna. Folk med ett helt yrkesliv bakom sig som vill ha mysigt och lära sig lite. Alla kommer i tid och alla har läst DN på morgonen, haha! 

Hahaha! Skillnad?

- Ja… nej… många kommer i tid här, men inte alla, inte på mornarna. Men det är vi lite dåliga på, utbyte på skolan. Vi är som öar. Det är synd, och inte riktig mitt ideal.

Benton är lärare 80 procent av tiden, resterande 20 ägnar han till fackliga uppdrag i styrelsen för Sveriges Lärare Folkhögskola. De anordnade bland annat manifestationen för folkhögskolan på Sergels torg den 19 september i år.

Manifestation för att rädda folkhögskolan, Sergels Torg. Foto: Vilarare.se

Han undervisar i svenska, historia, samhällskunskap, agenda 2030 och håller i en fördjupning om mänskliga rättigheter. Benton vill omvandla klassrummet till en plats för demokratiska dialoger och diskussioner om mänskliga rättigheter.   

- Att se den personliga utvecklingen folkhögskolan kan bidra till. Att se processen, att folk lyckas, det häftiga miraklet. Att vara en del av det, man har aldrig tråkigt.

“Det var nog tvånget att göra lumpen som var en stark drivkraft till att börja tänka i de banorna.”

Som ung var Benton emot att göra militärtjänst. Vägrade man lumpen fanns risk för fängelsestraff. Vid den tiden såg han sig själv som pacifist, men det var inte tillräckligt för att få vapenfri tjänst.

- Jag överklagade och behövde verkligen tänka efter; varför vill jag nu inte det här?

Han beskriver det som början på en inre process. Överklagan beviljades tillslut och han hamnade på Röda Korset istället. Passionen fortsatte växa, och efter en universitetskurs i internationella relationer hittade han en internationell kurs på Västerbergs folkhögskola. Vägen till läraryrket började där. Tillsammans med andra deltagare startade han en ny folkhögskola med ett djupare fokus på mänskliga rättigheter. 

- Det var nog tvånget att göra lumpen som var en stark drivkraft till att börja tänka i de banorna.

Vad heter skolan ni grundade?

- Färnebo folkhögskola. Skolan finns kvar idag, men har knappt såna kurser kvar. 

Det blev första jobbet som lärare. De reste till Tanzania, Sydafrika, Zimbabwe, Bolivia, Peru, Nicaragua och Mexiko. Benton beskriver hur de levde med familjer i landsbygden och fick lära känna landet, hjälpte till med vardagslivet, jordbruket eller var med barnen i skolan. 

- Man förstod att alla människor har samma grundläggande önskemål att leva ett bra liv, med vänner, jobb, mat… mänskliga rättigheter helt enkelt. Vilket jag sedan dess engagerat mig i.

Att du blev lärare var lite som ett…

 - Sidospår, ja. Det kan man säga. 

Du var aldrig nära att ta en annan väg, yrkesmässigt?

- Det har inte blivit så. Men jag föreläser och tycker väldigt mycket om att skriva, artiklar och poesi. 

Ett större politiskt engagemang känns givet, men något partipolitiskt har aldrig blivit av. Å andra sidan har han haft en betydande roll inom många organisationer för mänskliga rättigheter i olika sammanhang.

- Det är tuffa tider, globalt och i Sverige. Det påverkar mig mycket, absolut. Mycket negativa nyheter. Men som man säger: “Don’t mourn, organise”.

Benton berättar om “ikigai”. Ett japanskt uttryck om balansen mellan det du älskar att göra, det du är bra på, det världen behöver, och det du kan leva på. Grunden till en meningsfull och tillfredsställande tillvaro.

- Typ, “jag ska bli oljebaron och tjäna mycket pengar på det”. Man kan vara jätteduktig på att förstå marknaden, men det kan vara väldigt dåligt för mänskligheten, så det uppfyller inte alla kriterier för framgång.

Har du uppnått det, enligt dig? 

- Ja, som folkhögskolelärare tycker jag det, absolut! Det är därför jag trivs så bra.

En påtaglig tystnad uppstår. Kaffekoppen lyfts från bordet samtidigt som blicken åter vandrar upp mot kyrktornet. Dagsljuset har hastigt kapitulerat inför novembermörkret. Den kalla skolbelysningen känns allt mer genomträngande och reflektionen i fönstret framträder tydligare än konturerna utanför.

Vilken är din största utmaning i livet?

- Ja, hur privat ska vi vara? Jag pratar mest om yrket nu, inte gå in på mitt privatliv haha…

Frågorna möts i allt högre grad av en påminnelse om att hålla samtalet till yrket.

- Att kunna ta upp viktiga frågor och samtidigt förmedla något slags hopp kan vara svårt. Ta upp jobbiga saker utan att mörka alla sinnen. 

Ångrar du något… inom yrket?

- Svåra situationer i klassrummet, kränkningar och liknande. Hur ska man agera då? Ett riktigt facit finns inte. Känsliga frågor ger upphov till sådana situationer. Det händer hela tiden.

En förebild till Benton var Gösta Vestlund. Han blev Sveriges äldsta man och gick bort 2021, 107 år gammal. Folkhögskolelärare, med samma intresse och brinnande engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter.

- Han levde verkligen efter “ikigai”. Så nyfiken, satte alltid andra människor först. En fantastisk person och en stor inspiratör. Jag som 60-åring ser mig själv som väldigt ung. Det tror jag är väldigt viktigt, att vara engagerad och fortsätta. 


Elliot Wennerberg elliot.wennerberg@birkagarden.fhsk.se