Sociala mediers obemärkta fångenskap

Det är lätt att förbise hur snabbt ett beroende smyger sig på. I en värld där sociala medier blir en större och större del av våra liv har mitt sunda förnuft till dessa plattformar börjat ge vika. Är jag verkligen så opåverkad som jag tror att jag är?

Jag har aldrig känt mig påverkad av sociala medier. Jag har hållit ett nyttigt avstånd. Jag har aldrig varit inne på Tiktok, jag skaffade Snapchat för första gången i höstas då det var där klass-chatten var, jag har inte Facebook-appen på telefonen och min skärmtid på Instagram har alltid varit låg. Jag tar inte åt mig av influencers som rear ut behandlingar på Akademikliniken och jag går inte och drömmer om en Dyson Airwrap. Men någonstans har saker förändrats. 

Jag vaknar på morgonen och sträcker mig efter telefonen som ligger bredvid sängen. Jag slår av “stör ej”-funktionen och ser hur notiserna radas upp. Skärmen bländar mig i mitt mörka sovrum och jag drar ner ljusstyrkan. Jag öppnar Instagram och möts av en hetsig italiensk kock som berättar hur jag steker en zucchini så att den blir perfekt krispig. Jag sveper lätt upp med tummen och nästa klipp är på en katt som blir rädd för en toarulle som kommer rullande. Jag sveper igen och nästa klipp är på en svinsmal Mindy Kaling som berättar hur hon har en personlig kock som lagat en nyttig pizza, helt utan gluten och mejeri. “Kan ni tro det? Nu finns det ingen anledning till att äta onyttigt!” Jag ser hur hon biter av en millimeter av kanten på pizzan och stönar fram ett “mmm”. Jag öppnar kommentarsfältet och möts av en hel vägg som pratar om Ozempic, diabetesmedicinen som har fått hela kändisvärldens benknotor att sticka ut. Nästa svep är på Paow som berättar hur hon ska flytta hela sitt hårfäste på en klinik i Turkiet. Jag ser inte ordentligt och drar upp ljusstyrkan. Nästa klipp är på döda barn i Gaza och jag stänger appen.  

Jag går till toaletten och tittar mig i spegeln. Skönt att mitt hårfäste inte är för högt eller för lågt. Fan vad dyrt det hade blivit. Jag går vidare till köket och sätter på kaffe. Till ljudet av droppar som faller i glaskannan öppnar jag telefonen igen. Nästa klipp är på en “dietist” som berättar hur dåligt det är för kroppen att äta frukost, periodisk fasta är svaret på en bra matsmältning. Hon gör allt detta med sitt perfekt solbrända sexpack, placerat i centrum av videon. Jag häller upp en kopp kaffe och tänker att jag kanske ska testa att skippa frukosten ändå. Det är ju bra med en bra matsmältning.

Efter skolan ska jag gå och handla middag. Min blick fastnar på zucchinin och jag lägger den i korgen. Det vibrerar i jackfickan och jag drar upp telefonen. En instragram-notis om en ny taggning i ett foto från Amanda. Jag blir nyfiken och öppnar appen. Det är en bild från i somras när vi firade min 30-årsdag på Time bar i Hornstull. Jag ska precis kommentera när jag känner ett finger i sidan och vänder mig om, där står en liten tant som piper fram ett “ursäkta”. Försjunken i min telefon har jag blockerat den smala gången med ost på ena sidan och korv på andra. Jag skäms och lägger tillbaka telefonen i fickan. När jag kommer hem lagar jag middag, gluten och mejerifritt. Det finns ju faktiskt ingen anledning till att äta onyttigt. 

Jag ska sova och lägger mig i sängen. Klippet som rullar i min hand är på en läkare som berättar hur mycket skärmtiden innan läggdags påverkar din sömn. Juste, det visste jag ju. Men bara ett klipp till. Joni Mitchell berättar om hur hon skrev Big Yellow Taxi, Taylor Swift dejtar NFL-stjärnan Travis Kelce, nya bomber över Gaza, en hund som jagar sin egen svans, polarisarna smälter, 10% rabatt på läppförstoring när du uppger koden “CAROLINA10”... Jag tittar på klockan och inser att det gått nästan en timme. Jag lägger ner telefonen bredvid sängen, så att den är lätt att nå imorgon igen.  



Erika Gustafsson
erika.gustafsson@birkagarden.fhsk.se