Ellen Jonsson, 18 år från Vaxholm, började tillsammans med mig och resten av vår klass, höstterminen 2023 på Birkagårdens folkhögskola.

Medan årets första snö piskar de stackars förbipasserande utanför vårt fönster på Espresso House, Sveavägen, sitter jag och Ellen bekvämt med varsin kopp i handen. Modig som hon är sitter hon med en helt vit kofta, bakåtlutad, med sin varma choklad mot bröstet. Jag vet redan en del om Ellen sen innan då vi spenderat en del tid med varandra vid det här laget. Jag vet att hon är 18 år gammal, hon bor på Vaxholm och har “en lång jävla väg till skolan”. Men hur hennes liv faktiskt tog henne hit, är en sån fråga jag bara glömt att ställa henne. Upptagna av att snacka skit och skratta om egentligen meningslösa saker, har vi aldrig riktigt kommit dit. 

Jag hade så mycket fördomar om folkhögskolan. säger hon med ett missnöjt ansikte. Hon fortsätter: Jag tänkte på vad det var för människor som gick där, jag hade aldrig träffat någon själv. Är det typ konstiga människor? Hade mina vänner på Vaxholm tyckt att jag var konstig om jag gick där?

Hennes tonläge och kroppsspråk har nu blivit otroligt satiriska, som att hon gör narr av sina egna tidigare tankar. 

• Jag antar att du inte håller med dig själv längre? frågar jag med ett leende.

• Åherregud, nej! svarar hon snabbt och dramatiskt.

Det märks att hon vill ta avstånd från sitt tidigare jag, och att  hon genom ett ifrågasättande av sina egna fördomar, växt till en smartare och mer förstående människa. Den där viljan att vara öppen till saker man inte är familjär med är något som jag tror tagit henne långt, och kommer ta henne ännu längre i livet.

Efter en 10 minuter lång skrattfylld diskussion om alla stereotyper av tonårskillar från Vaxholmsområdet, inser vi att jag att vi tappat tråden helt. Vi skrattar åt hur dåliga vi båda är på att fokusera medan vi justerar oss i våra fåtöljer, och fortsätter vart vi slutade:

När du stod där efter grundskolan med ditt antagningsbrev till Tibble gymnasium, hade du någonsin anat att du skulle hamna här?

• Verkligen inte. Jag var inställd på att gå i 3 år som alla andra. In och ut liksom. Men livet kom i vägen. Jag mådde inte så bra och bestämde mig för att ta ett sabbatsår för att fokusera på min hälsa. 

När det var dags igen att börja med skolan berättade min mamma om att hon hade gått på folkhögskolan i sina yngre dagar,  och att det kunde vara ett alternativ. Helt plötsligt är jag antagen till Birkagården. 

Varför Birkagården av alla skolor?

• Helt ärligt var det lättast att ta sig hit. Vaxholm är en bra bit från resten av världen! säger hon och skrattar. 

Du hamnade ju här på Birkagården på grund av egentligen tråkiga omständigheter, önskar du att det hade slutat på något annat sätt?

• Nej, även fast jag var tvungen att kämpa mig igenom den tuffa perioden jag hade under gymnasiet, så är det en stor anledning till att jag är den jag är idag. Jag hade nog inte varit lika mogen eller egen om jag hade fortsatt med gymnasiet istället. Och mer än allt vet jag nu vad det är för typ av person som går folkhögskola, det är såna som jag.