Det är en regnig novembermorgon när jag sätter mig ner för ett samtal med 28-årige Siver Mikho. Vad fick honom att hoppa av gymnasiet med bara en termin kvar och varför föll han för Birkagårdens folkhögskola?

En rådig Siver kliver in i rummet och lyser upp novembermörkret med ett leende. Han hinner knappt sätta sig innan intervjun börjar rulla. Och barndomen blir det första samtalsämnet. Siver var född i Skåne och bodde där under de första åren av sitt liv. Men de hann flytta innan Siver utvecklade det svenska språket. Sivers familj flyttade från Kristianstad till Stockholm när han var två år. Under början av grundskoletiden blev han tvingad att gå på en katolsk skola, tills att han gick i fjärde klass, då en konflikt med en lärare och Sivers tvillingbror ledde till att han slutade där och började på Hagsätraskolan istället. 

Tyckte du om skolan?

- Nej, det var inte den bästa tiden i mitt liv. Jag blev mobbad i högstadiet och skolkade i princip varje dag. Folk var inte så jävla trevliga heller. Man utvecklade någon slags rädsla. Det var rörigt, en stor klass med ungefär 30 pers. 

Det var alltså inte det akademiska som var problemet? 

-Nej, jag tyckte om att lära mig saker och att läsa böcker. Jag läste väldigt mycket.

Vad var det som hände i gymnasiet?

-Mina psykiska problem började manifestera i ettan på gymnasiet. Då sa de att jag borde gå till BUP (barn och ungdomspsykiatri), men min morsa skrämde mig när hon sa att det bara var sjuklingar och galningar som gick till psykiatrin, så ingenting hände med det på två år. 

Han tittar ut mot Sveavägens morgontrafik och sträcker på armarna i den vinröda stolen. Det är en öppen och reflekterande Siver som bemöter varje fråga med omsorg. Vad som tillslut fick honom att hoppa av gymnasiet med bara en termin kvar var de psykiska problemen som förvärrats. 

-Tredje året på gymnasiet var det åt helvete, jag mådde verkligen piss. Min hjärna slutade fungera och jag kom inte upp ur sängen. Jag var helt förstörd, rent psykiskt. Och då kom jag i kontakt med BUP. Sen var jag där i ett halvår till ett år. Tills att de flyttade mig till “Unga Vuxna”, när man fyller 18 flyttar de på en. Därefter, massor av terapi och mediciner och sånt skit.

Han nämner att medicinerna inte alls fungerade till en början och att sjukdomen gick mycket i perioder. Det var en svår tid för Siver, med mycket svackor som gjorde att han kom av sig med arbetet och träningen. Han tydliggör även att under den här perioden ville han bara sova, stänga ögonen och aldrig öppna dem igen. 

Men nu sitter du här. Vad gav dig kraften och motivationen att bryta dig ur isoleringen?

-Det fanns en längtan att komma ut i samhället igen, du hämmar din utveckling extremt mycket att göra som jag har gjort. Du utvecklar ett förakt mot andra människor. De mår ju bra och de har ett liv, men du sitter bara hemma och lider, varför blev det så här med mig? Och sånt skit. 

Vad hände sen?

-Den här längtan fick mig att vilja ta det här seriöst, medicinen hjälpte som fan. Utan medicinerna skulle jag inte vara här i skolan idag. Det är ganska intressant alltså. Jag var lite rädd för det sociala, för jag visste inte hur man hälsade på folk längre. 

Är du en ångerfull person?

-Ja, jag är en ångerfull person. Mitt liv har varit bortom min kontroll under en väldigt lång tid. Medicinerna är den enda anledningen till att jag kan fungera som en vanlig människa och jag har ingen kontroll över det, jag har inte den vanliga depressionen. 

Men när jag frågar om en specifik händelse han ångrar, är det inget han kommer ihåg på rak arm. Siver dricker några klunkar energidryck och fortsätter med att säga att det inte är en specifik händelse som han grubblar över. Han anser sig ha varit en bra människa som inte behövt ångra särskilt mycket.

-Det enda jag bryr mig om är om någon pratar om mig, eller att mitt namn dyker upp i ett samtal utan att jag är närvarande, så säger de att den där Siver, han är en bra kille. Det är det enda jag begär. Att någon tycker jag är en bra person eller omtänksam. Det gör mig glad. 

Vad fick dig att välja folkhögskola och birkagården specifikt?

-Jag valde folkhögskola specifikt för att det fanns mer struktur, jag försökte med komvux men det gick inte, det fanns ingen struktur. Jag läste på mycket om folkhögskola, om hur folk skapade sociala anknytningar och att det var mer som en klass. Birkagården, specifikt för att jag försökte lista ut vilken målgrupp som skulle söka sig dit, baserat på målgruppen så valde jag Birkagården. För att jag trodde den målgruppen skulle passa mig. 

Herman Lindgren

herman.lindgren@birkagarden.fhsk.se