Sättet hon uttrycker sig på  påminner mig väldigt mycket om ett citat från Pippi: "Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert”. Även fast citatets egentliga ursprung är debatterat så tycker jag att den beskriver Lina perfekt. 

Lina Skoglund, 25 år gammal, och är en deltagare på Birkagårdens folkhögskola. Lina bor idag som hon säger “ensam med mig själv” i en lägenhet utanför Västberga. 

-Jag växte upp i Årsta och gick i Årstaskolan. Där har jag bott där hela min uppväxt. Det var lite som att bo i en småstad. 

På vilket sätt var det som att bo i en småstad?

-Det var som att alla känner alla. På gatan jag bodde på kände alla föräldrarna varandra och de brukade ha fester och umgås. Skolan jag gick på var ändå hyfsat stor och jag hade mycket vänner och nära personer jag umgicks med. 

Berätta lite om din tid i skolan

-Det var viktigt att vara duktig för mig. Viktigt med att komma ihåg saker och att komma i tid. Jag la väldigt mycket energi på att passa in. 

-Jag är väldigt lik min pappa och jag tror att det speglade sig i skolan. Han är väldigt duktig på att ta till sig saker. Komma i tid och att strukturera. Pappa är väldigt rak, ja och nej. Rätt eller fel. Vi fungerar nog lite på samma sätt.

Din mamma då?

-Om jag är lik min far utåt så är jag väldigt lik min mamma inåt. Hon har olika nivåer, mer känslostyrd. Till skillnad från pappa gick mamma inte ut gymnasiet utan studerade på folkhögskola senare i livet.

Lina gick naturlinjen på Kärrtorps gymnasium i södra Stockholm. Hon beskriver sin tid där “som en bergodalbana”. Första året beskriver hon positivt med både bra betyg och närhet med vänner. I slutet av första året började omständigheterna förändras. Alla i hennes närhet bytte skola eller hoppade av. Lina blev tvungen att göra detsamma men det blev inte lättare för det. Hon berättar om sin tid på den nya skolan.

-Jag tror det blev för mycket med att skapa en ny trygghet. Att börja i en ny skola där alla redan hade sina grupper blev för mycket. Hjärnan kunde inte hinna med alla nya intryck. 

Hinna med alla intryck… hur menar du då?

-Idag vet jag att jag har adhd men det visste jag inte då. Ser jag tillbaka nu och hade vetat det hade det kanske varit annorlunda. 

Annorlunda hur?

-För mig var det mest att kunna hantera skolan när det sker saker utanför. Att inte kunna stänga av. Det tog bort mycket av min energi och min koncentration. 

“Jag kände mig udda i huvudet”. Lina pratar väldigt öppet om hennes motgångar hon stött på pågrund av sin diagnos. 

-Jag försökte ändå alltid bete mig rätt. Försökte begränsa mig. Att inte prata för högt eller ställa konstiga frågor. Att inte vara den jag är. 

Finns det någon lärdom från den här tiden som du tar med dig?

-Den främsta lärdomen jag har tagit med mig från det här är att lyssna på min egen kropp och ifall kroppen säger ifrån är det ingen idé att fortsätta trycka undan det. 

-Hela har gjort att jag har bättre självförtroende efter att jag tagit mig ur det. Jag känner mig stolt över mig själv och jag mår bättre av att ha ett liv som fungerar.

Det är här i intervjun vi tar en paus. Klockan är ungefär lunchtid och jag befinner mig i en av Birkagårdens lokaler. Lina och jag går i samma klass, däremot sker Intervjun via länk. Lina sitter i vardagsrummet i sin lilla lägenhet strax utanför Stockholm.