Finn Ask har förberett sig inför skoldagen med en så kallad Elvismacka, en macka med jordnötssmör och banan. 

-Bra rutiner är avgörande för att klara av studierna, förklarar hon. Finns skolgång har inte alltid varit enkel. Under gymnasietiden hade hon hög frånvaro på grund av psykisk ohälsa, och gymnasiet slutade med att Finn tog studenten utan examen.

Finn går sin första termin på Birkagårdens folkhögskola i årskurs två. Det är en allmän kurs för att nå gymnasieexamen. Trots tidigare svårigheter har Finns mål alltid varit att studera historia på högskola. Under gymnasietiden fick Finn rekommendationen att gå på folkhögskola från sin studie- och yrkesvägledare. Finn tittade på flera folkhögskolor i Stockholm, men efter sitt första samtal med biträdande rektor Andrea Blendulf förstod hon att Birkagården var det rätta valet. Och hon är fortfarande väldigt nöjd med sitt val.

Det bästa med Birkagården enligt Finn är lärarna, undervisningen och det genomtänkta schemat.

– Jag älskar att lektionerna är 40 minuter långa och att vi sedan får en paus.

Finn rekommenderar att man ska ha ett stödsystem, som psykolog, familj eller en vän – någon som kan hjälpa till att reda ut problem. Och att man ska våga be om hjälp.

-Mina diagnoser har gett mig ett väldigt annorlunda perspektiv på livet i allmänhet. Jag har lärt mig att inte dölja dem längre. Jag kan vara mig själv utan att försöka vara som andra. Tidigare försökte jag vara som alla andra eftersom jag visste att jag var annorlunda. Jag tror att mina diagnoser gör att jag kan uppskatta små saker i livet, som att marken är halkig och att jag kan glida på den – jag tycker det är så roligt. Jag kan uppskatta löven, för de är vackra, och det gör livet lite roligare.

– Jag har haft det väldigt svårt i sociala relationer som liten, haft svårt att skaffa vänner och att behålla dem. Men jag mår bättre nu, för jag har insett att folk får tycka om mig för den jag är, och det andra behöver jag inte bry mig om. Då blev allt mycket lättare.

Finn berättar att hennes diagnoser var ett hinder för att gå gymnasiet.

-Min hjärna var inte redo, jag behövde lägga för mycket energi på skolan att det blev för mycket.

– Det har känts jobbigt att inte kunna ta mig igenom gymnasiet som alla mina andra kompisar. Men jag har kommit över det och tagit min tid. Nu är jag här, och allt går jättebra.

Finn har också fått stort stöd från sin morfar, som har varit en viktig person i hennes liv. 

– Du behöver inte göra allt detta nu, det finns tid senare, säger Finn att morfar tröstat henne med. 

– Framgång är att lära sig på vägen. Det kan gå dåligt i början, men man lär sig och blir bättre. En framgångsrik person är den som är nöjd med livet. Jag har gjort många misstag i gymnasiet som jag lärt mig av. Folkhögskolan har gett mig en andra chans. “Gör om, gör rätt”, som min mamma brukar säga. Nu har jag en stadig rutin. Jag är i skolan, även mentalt.

Finn betonar att det krävs stadiga rutiner och en lugn omgivning för att hon ska vara stabil trots sina diagnoser, och Birkagården har visat sig vara en lugn plats för henne. Vi sitter i det lilla grupprummet som kallas Taikon. Taikon är inrett med små blåa soffor och runda gruppbord. Genom fönstret syns trafikerade Sveavägen och en av Stockholms kändaste kyrkor, Adolf Fredriks kyrka. 

När Finn drömmer om framtiden tänker hon på Irland och England, där vill hon bo på en liten gård med kor och en häst. Hon drömmer om att ha ett eget bibliotek och kanske baka lite bröd. Hon vill arbeta på ett museum. Gärna ta några utbytesår. Den engelska kulturen är nära hennes familj. Hennes mormor var au pair i London och älskade den engelska kulturen, kärleken till England och den engelska kulturen har förts vidare genom generationer. 

– Jag kan fortfarande vara orolig över hur folk uppfattar mig, men jag låter inte det styra mitt liv. För några år sedan var jag hela tiden orolig över vad folk tyckte om mig. Jag mådde jättedåligt av det, men jag har släppt det, låtit det rinna förbi, avslutar Finn med ett leende. 

Publicerad 7 februari 2025