Jag ska inte dra några förhastade slutsatser, men det låter som att du har en ganska stor passion för det här med folkhögskola.

Ja! Det är klart. Jag kallar det Ikigai.

Ikegai?

Ja, Ikigai. Det är en japansk filosofi från Okinawa, som jag lärt mig om genom mitt intresse för folk som blir riktigt gamla. De har ofta en ikigai, en passion, som gör att de lever längre, för de tröttnar aldrig på att leva. De har något de verkligen brinner för, kanske att dreja, eller odla riktigt bra auberginer, eller bli världens bästa dartspelare, ja, vad som helst egentligen. Om passionen är sann har man alltid ett mål och en mening med att gå upp på morgonen.

Det var som fan.

Eller hur. Men ikigai består inte bara av passion, utan man ska vara bra på det man gör också, kunna leva på det, och det ska vara bra för världen. Jag insåg vilken bra kombination det här var när jag träffade Sveriges äldsta man, Gösta Västlund. Han hade en stark passion för samma saker som jag, för han hade jobbat på folkhögskolor hela sitt liv och brann för demokrati och mänskliga rättigheter, sånt som man förstår hur fantastiskt det är när man jobbat länge på folkhögskola.

Andra intervjun - på Arlanda flygplats

Ska vi inte ta det från början? Berätta lite om din barndom.

Det var väldigt mycket Jämtland från att jag var sex år. På somrarna i alla fall. Pappa älskade Jämtland, han gjorde mycket konstnärligt arbete där, inte bara Dunderklumpen. Han gjorde dokumentärer om Jämtland, skrev en massa diktsamlingar, och så målade han väldigt mycket. När han skrev saker som inte hade med Jämtland att göra satt han ändå oftast där och skrev. Så jag kommer ihåg mycket därifrån. Annars läste jag mycket böcker, samlade på frimärken, spelade schack, hängde med kompisar… När jag kom upp i tonåren började jag gå ut med kompisgäng och festa en del, typ när jag gick på gymnasiet.

Vad var det bästa du visste att göra när du var barn?

Det var att vara med getterna tror jag.

I Jämtland?

Ja, precis. Man kan säga att getterna är en del av kulturen i Jämtland, de gör ju getost och mesost och sådant, så jag var hos en granne där, som var bonde och hade trettio getter och fem kor. Jag kunde namnet på alla och var där varje dag… jag ville bli bonde när jag blev stor.

Skulle du bli bonde?

Ja, så var det. Och att bli fotbollsspelare, det var väldigt roligt.

Så hur skulle du beskriva dig själv som person när du var barn?

Erm… ganska blyg tror jag att jag var, på ett sätt. Jag gick djupt in i mina världar liksom. Jag kommer ihåg när jag och en kompis fick för oss att samla på Biggles-böcker, få tag i alla utgåvor och rada upp dem på golvet och vara riktiga samlare. Så jag var lite nördig. Jag gick in för saker ganska intensivt, alltså olika intressen, typ att lära sig alla huvudstäder och sånt.

Första intervjun -  på skolan

När blev du övertygad om att det här var det du ville hålla på med?

Det var väl när jag sökte vapenfritjänst.

Vad är det?

När jag var i din ålder gjorde alla lumpen, men på den tiden var jag pacifist, och jag trodde inte på att använda vapen. Så jag ansökte om vapenfritjänst. Jag fick avslag. Min motivering var inte tillräckligt bra, så jag skulle göra militärtjänst med vapen med ett förband vid Kungsängen i ett år. Som tur var kunde man överklaga, vilket jag gjorde, men den här gången fick jag verkligen tänka efter; varför vill jag inte göra det här? Varför är jag nu pacifist? Jag fick läsa, tänka efter, fundera, verkligen gå till källorna och se vad andra pacifister tänkt och sagt, och så skrev jag ett långt, långt brev. Jag minns inte om jag skrev för hand eller med skrivmaskin, några datorer fanns inte i alla fall. Den här gången fick jag min ansökan beviljad, så jag kom till Röda korset och fick jobba med en trädplanteringskampanj i Lesotho. Jag fick börja tänka på saker på djupet och förstå världen och vad jag själv tyckte var viktigt och oviktigt, och så fick jag jobba på Röda korset i ett år med likasinnade som hade tänkt i liknande banor som jag.

Sista konversationen

Är det viktigt att dom håller med dig också?

Nej, de måste själva komma till egna insikter, göra sina egna resor liksom. Man kan ju aldrig förändra någon annan människa, de måste förändra sig själva, eller hur?

Ja, det håller jag med om.

Problemet idag är att mängden desinformation är gigantiskt stor, och företagen bakom sociala medierna tjänar pengar på desinformation, för det är desinformation som gynnar klick, och då får dom flera annonser på det…så att om folk inte har bra koll liksom, inte kan vara källkritiska och blir mer illitterata och läser färre böcker, då blir möjligheten att lura folk på falsk information gigantisk, och det ser vi på världen. Så det är ett jättestort hot, det är jättemånga som helt enkelt sitter på fel information och inte har koll på verkligheten, fakta, sanningen, det som har hänt, utan är helt vilseledda och då är det ju väldigt frustrerande, för man kan tycka vad man vill men man kan inte hitta på egen fakta. Jag menar, du kan ha andra värderingar än jag men om vi har olika fakta kan vi inte prata med varandra. Om du säger att människan aldrig landat på månen, då blir det svårt, för det har skett, punkt. Vad ska vi då prata om?

Jag förstår vad du menar.

Det kommer bli värre och värre, för uppenbarligen så tjänar många väldigt mycket pengar på att sprida falsk information. Ja, det är ju ett farligt läge liksom.

Tänker du någonsin på hur världen kommer att se ut när dina barn är i din ålder?

Ja, absolut.

Och hur tänker du kring det? Tänker du att allt blir okej till slut, eller?

Det är ju inte förutbestämt… ingenting är förutbestämt. Jag tror inte på ödet, utan jag tror att vi kan påverka vad som händer, så det får bli mitt svar; att trenden just nu är illavarslande vad gäller demokrati och miljö, men att ingenting är förutbestämt att gå i en viss riktning.

Jag tycker det var ett jävligt bra avslut.

Då säger vi så.