Det slog mig en kväll när jag och min tjej satt i soffan och kollade på film. Hon tog upp sin telefon och började scrolla på Instagram. Appen som hon både raderar och laddar ner på nytt i snitt tre gånger i månaden.

För ett år sen var sociala medier en stor del av både mitt liv och min identitet. Sociala medier gjorde mig galet less på att vara jag. Tvångsmässigt sökte jag efter nästa dopamin dusch. Att-göra-listan växte sig större och större för varje dag. Albumet var fullt med recept jag skulle göra nån gång, träningsövningar jag skulle göra på gymmet när jag skaffat gymkort och uppvärmningen inför springrundan jag skulle börja med nån dag.

Mycket av min tid gick åt att hela tiden tillfredsställa och stimulera de snabba dopamin kickarna genom att fortsätta fylla min “att göra lista” i telefonen. Jag ville så himla mycket hela tiden men kände aldrig att det fanns tid till att laga alla recept eller skaffa mig det obligatoriska gymkortet. Jag förstod inte vart tiden flög iväg? Ändå verkade jag ha betydligt mindre skärmtid än mina närstående. Varför hade jag då aldrig tid för min “att göra” lista som bara växte?

Jag kom aldrig till skott. Nya mer spännande “att göra” saker dök hela tiden upp på skärmen och berövade mig på all min uppmärksamhet. Algoritmen genomskådade mig totalt. Det fanns nätter när jag låg vaken i timtal och fortsatte skrolla omedveten om timmarna som flög förbi framför mig på skärmen. Jag ville girigt ha mer. Jag hade ett omättat dopamin begär.

Det var inte förrän jag raderade alla mina sociala medier som jag faktiskt tog mig tid att testa nya recept eller tog mig ut på den första löprundan. Och helt ärligt kan jag fortfarande känna att jag inte har tillräckligt med tid. Men nu fyller jag i alla fall min tid med aktiviteter som känns mer meningsfulla.

Mitt mål med sociala medier var att hitta rätt inspiration till mitt vardagliga liv. Passa in och var en i mängden. Men algoritmen är en så slug fiende till mina mål att jag fortsatte att scrolla trots att jag egentligen redan hade tillräckligt med inspiration och träningstips.

Jag drömde om det perfekta livet som florerade på sociala medier. Den perfekta maten, den perfekta kroppen, den perfekta vardagen. Sociala medier matade mig med nya behov jag inte kunde ta mig tid att tillfredsställa. Nu, lite mer än ett år utan sociala medier, skulle jag säga att jag lever min definition av den perfekta vardagen. Jag tar mig tid att laga mat varje dag, jag springer flera gånger i veckan och är inte längre galet less på att vara jag.